Cirkus

Cirkusen har kommit till stan. Äntligen! Hurra! ropar barn och vuxna i kör. Clowner, gyckel, jonglering, trapetskonstnärer, Oj vad spännande det skall bli! I dessa svåra tider med nedskärningar, massarbetslöshet, pedofilhärvor, mygel och korruption, så känns det verkligen bra att äntligen få koppla av och få roa sig och ungarna med lite hederlig gammaldags familjeunderhållning. Men tyvärr, jag är ledsen att göra er besvikna, inte ens den "glada" cirkusen är fri från den profit, maktmissbruk och förtryck som präglar dagens samhälle; tvärtom, att koppla av med cirkus är som att släcka elden med bensin!

Vad är nu detta, frågar sig många, cirkus som är så rart och oskyldigt? Jag vill på en gång slå fast att det inte är cirkus som sådan jag har invändningar emot. Jag är bara funtad så att jag inte gillar förtryck och lidande, varhelst det uppträder, och oavsett om det utövas mot individer för att de påstås tillhöra fel ras, art, kön, eller ha fel ålder, nässtorlek eller sexuell läggning etc. Vad gäller cirkus utövas där en av de grymmaste men samtidigt paradoxalt nog okändaste formerna av förtryck, nämligen artförtryck eller speciesism; denna tar sig uttryck i att enstaka individer tar sig den godtyckliga rätten att förtrycka andra individer enbart av det skälet att dessa tillhör en annan art än dem själva (jämför t.ex. med rasism). Detta förtryck och utnyttjande av icke-mänskliga djur "råkar" sedan vara utbrett bland de flesta cirkusar. Bl.a. de svenska cirkusarna Scott och Brazil Jack; som är exempel på vad jag benämner som "tortyrcirkusar" eller "fängelsecirkusar". Andra cirkusar, där endast mänskliga djur (människor) uppträder och gör konster helt frivilligt inför andra betalande mänskliga djur - samt naturligtvis inte hemfaller åt pornografi eller lyteskomik - dem har jag inget emot. Ett exempel på den senare är den omskrivna franska cirkusen Que Cir-Que, som med sin lilla trioensemble förmått roa mången svensk. Andra cirkusar fria från speciesism är amerikanska Cirque du Soleil och the Pickle Family Circus m.fl.

Hur yttrar sig då denna speciesism i den speciella miljö som kallas cirkus? För det första måste vi han i minnet att de flesta av dessa djurindivider är födda i frihet. Hur har de "hamnat" på en cirkus? Har de travat dit självmant och frågat om "jobb"? Dessa individer har alltså blivit jagade och fångade, de är förslavade och sålda mot sin vilja! Nu är det plötsligt någon som äger dem! De har blivit skilda från sin familj eller hjord, kanske har deras far, mor eller syskon blivit skjutna/mördade. Elefanten - Världens största landlevande djur som kan väga upp till 6 - 8 ton - har väl inget som helst intresse av att så abnormt låta koncentrera sin enorma tyngd, dvs. att på känt maner stå på ett ben, bara för att få folk att skratta; det fattar ju vem som helst som bara tänker efter litet. För det andra så tvingas de leva i en miljö som är totalt annorlunda mot den som de är vana vid. De kan omöjligtvis få utlopp för sitt naturliga beteende på väg i en trång lastbil mellan olika städer eller i en fängelsebur (liten inhägnad, box etc.) bakom cirkustältet (och hur är det med deras vinterkvarter - när djuren "vilar upp sig"?). Elefanter strövar över 30 km per dag i frihet i Afrika eller Indien, de lerbadar och lever i familjegrupper. På tortyrcirkus får dessa jätteindivider tillbringa mestadelen av sin tid fastkedjade i benen, på plåtunderlag, i minimala utrymmen. En undersökning utförd av engelska RSPCA (världens äldsta djurskyddsförening) avslöjade att cirkuselefanter tillbringar 60% av sin tid på detta sätt. Zebror, lamor och kameler är liksom elefanterna flockdjur, men hålls ofta isolerade från sina egna artfränder.

Tortyrcirkusar påstår ofta att deras djur behandlas bra och att de ej skulle uppträda om de inte ville det själva. Sanningen är dock lika grym som den är enkel. Den torftiga cirkusmiljön i sig omöjliggör ju varje chans till att djuren skall må bra. Att få fria djur att utföra onaturliga uppträdanden i en totalt främmande miljö med starkt ljus och hög ljudnivå, detta kräver en stor grad av "övertalning". För att åstadkomma detta använder sig tortyrcirkusar av allehanda tekniker: svältning, isolering, skrämsel och hot, munkorgar, droger, straff och belönings-system, fjättring med fotbojor, piskor, elektriska stavar, käppar och pistolskott. Det händer allt som oftast att djurindivider "får nog" av övergreppen. När det rör sig om stora djur som elefanter har hämnden ibland slutat med dödlig utgång för torteraren (dressören/djurskötaren). Elefanten benämns då "galen" och "avlivas"... I PETA:s (Världens största djurrättsorganisation) tidning rapporterades häromåret att 8 elefanter, vid olika cirkusar, under 1993-94 dödat och skadat ett flertal personer, både "tränare" och "oskyldig" publik. Så sent som 1994 drevs en elefant till vansinne i den danska cirkus Benneweis. I det frihetliga utbrottet trampades domtören ned, en äldre man ur publiken blev upplyft med snabeln och bortslängd, varefter elefanten desperat gav sig ut på stan för att söka sin frihet, endast bemött av polisernas kulor...

Fria djur som tvingas leva i fångenskap utsätts för en helt annan sorts stress än i frihet. Där, på sitt konstanta sökande efter mat, utsätts de för hot från både rovdjur och en oftast fientlig omgivning. Evolutionen har dock så väl anpassat dem att klara av denna stress att de ej kan fungera normalt utan den. Nu utsätts de, precis som människor i fängelse, för en helt annan sorts stress (mestadels uttråkning), som de ej är skapta att klara av. Resultatet blir att de blir psykisk sjuka, stereotypiska beteenden som att man går samma sträcka fram och tillbaka eller bara står och vaggar från sida till sida, huvudvridningar, tvångstvättning, kräkningar, självstympning, försummelse och/eller mord av spädbarn, aggression och apati. Fysiska sjukdomar inkluderar sår från bojor, herpes, sjukdomar i lever och njurar, förslitningar i leder pga. onormala ställningar, samt ibland dödsfall.

Ytterligare ursäkter som är vanliga bland tortyrcirkusar är att detta är en tradition eller, än värre, det är kultur. Andra exempel på traditioner är sexism, rasism, tortyr, allmänna avrättningar och häxbränning. För att samhället skall gå framåt och utvecklas måste vi överge vissa seder och traditioner. Tortyrcirkusar påstår vidare att djuren har det så mycket bättre i Sverige än där de kom ifrån - man hyr dessutom ofta in djuren från andra länder - man gör dem liksom en tjänst, tycker man. Att slå sina barn med en mjukare rotting låter inte i mina öron som en bra lösning på problemet med barnmisshandel (aga). De som för över 100 år sedan kämpade för slaveriets avskaffande (många för övrigt samma människor som bildade nämnda RSPCA), de ville ju att slavarna skulle bli helt fria inte bara få sammet på insidan av fotbojan. Men fria djur, mänskliga som icke-mänskliga, utgör väl ett hot i dagens samhälle; arbetslösa människor likväl som elefanter. Alla (oavsett art) måste väl utföra sin roll, sitt jobb! Grisen "gör korv", människan gör pengar och elefanten "gör konster". Och hur fri kan en utländsk och förtryckt individ i ett land som sverige vara egentligen? Gör tankeexperimentet att elefantindividen blir befriad från sitt slaveri, och går till Arbetsförmedlingen: "Och vilken erfarenhet från arbetslivet sa ni att ni hade? Jaså, jaha, Cirkus Libertum söker en ALU- elefant för lättare underhållningsarbete!". En gång cirkuselefant alltid cirkuselefant, tycks svaret vara; och liksom för andra fängelsekunder (kåkfarare) verkar stämpeln svår att tvätta bort. Ty staten vet ju nu som man visste redan då (i Rom) vad folket "vill ha": panem et circenses (bröd och skådespel). Ett känt öde är det som drabbade engelsmannen Joseph Carey Merrick (1862 - 1890), mera känd som elefantmannen. Han led av sjukdomen Proteus syndrom., vilken deformerade nästan hela hans kropp. Vid 17 års ålder sattes han på fattighus men rymde fyra år senare - till "friheten" att ansluta sig till en freakshow eller freakcircus (en sorts "missfostercirkusar" där mänskliga "odjur" förevisas - ytterligare en grym tradition som väl alla tror är utrotad men faktiskt ännu fortlever bl.a. på nöjesfältet på Coney Island, New York).

Tortyrcirkusar är en relik från en oupplyst tid, då människor inte visste vad vi vet idag om olika arters specifika behov, och den påföljande stress och frustration som blir följden när individer ej får utlopp för sitt naturliga beteende. Snälla föräldrar, låt inte er nostalgi förblinda era samveten när ni "tvingar" era barn att gå på tortyrcirkus; barnen vet ju inte mer än vad ni tillåter dem att veta. De flesta barn har en naturlig medkänsla för andra djur - mänskliga som icke-mänskliga - och blir upprörda när (och om) de får reda på grymheter mot djur. En manipulativ pedagogik där djur behandlas som saker och dockor, där de tvingas göra löjeväckande tricks, avklädda på all sin värdighet, är ingen bra start på barns fortsatta förhållande till andra levande kännande varelser.

The National Union of Head Teachers i Storbrittanien och the Educational Institute of Scotland har t.o.m. rekommenderat att barn bör hindras att bevista utställningar och föreställningar som uppvisar djur på ett ovärdigt sätt och som utsätter djur för suspekta träningsmetoder.

Kom ihåg att cirkusar är kommersiella företag! De vill alltså tjäna pengar. Köper ni deras produkt så stödjer ni förtryck, slaveri och misshandel. Som konsumenter har ni makt att påverka; just er frånvarande entréavgift kan få förtrycket att upphöra. Kräv en djurfri cirkusföreställning, annars stannar ni hemma! Kräv även av era folkvalda politiker att de snarast verkar för ett förbud för icke-mänskliga djur på cirkus.

P.S. Ovanstående beskrivning av hur icke-mänskliga djur förtrycks på tortyrcirkus är generell och allmän. Man behöver inte personligen erfara - och tvingas utsätta sig själv för - djurförtrycket direkt för att kunna kritisera det, lika lite som man måste ha egen erfarenhet av slaveri, våldtäkt och krig för att kunna kritisera dessa. Skillnader i behandling råder givetvis, på gott och på ont, mellan olika cirkusar. Detta utnyttjas givetvis i propagandan: "Vi är bättre än dom..." och "Våra djur har det så bra...". Men låt er inte luras, huvudpoängen, som ingen tortyrcirkusdirektör i världen kommer undan, kvarstår alltid: Djur skall inte hållas i fångenskap, i synnerhet inte utan rättegång. (Det sistnämnda håller faktiskt bröderna Bronet på cirkus Scott med om, fast de själva samtidigt håller djur fångna. I ett uttalande i SVT sa de att man ej borde ha vilda djur på cirkus! Låt oss hoppas att de menar allvar; jag skulle vara den förste att applådera om Scott blev djurfria!)