Frågan om djurens rättigheter

Jag ser mig som en förespråkare av djurens rättigheter -- jag tillhör djurrättsrörelsen. Som jag ser det har den rörelsen ett antal mål, däribland följande:

• Totalt avskaffande av användning av djur i forskning
• Totalt upphörande av djurhållning i kommersiellt jordbruk
• Total eliminering av kommersiell jakt och nöjesjakt

Det finns, vet jag, människor som förklarar sig tro på djurens rättigheter men som inte erkänner dessa mål. Djurindustrier, säger de, är fel -- det bryter mot djurens rättigheter -- men traditionell djurhållning är okej. Kosmetikatester på djur kränker deras rättigheter, men viktig medicinsk forskning -- cancerforskning, t ex -- gör det inte. Att klubba ihjäl sälungar är förkastligt, men inte att "skörda" vuxna sälar. Jag trodde förut att jag förstod detta resonemang. Men inte nu längre. Man förändrar inte orättvisa system genom att snygga till dem.

Vad som är fel -- fundamentalt fel -- med sättet djur behandlas på är inte detaljerna som varierar från fall till fall. Det är hela systemet. Den övergivna kalvens vilsenhet är gripande, hjärtskärande; den pulserande smärtan hos chimpansen som har elektroder djupt inplanterade i sin hjärna är motbjudande; den långsamma tortyrdöden som en tvättbjörn fångad i en björnsax tvingas utstå är upprivande. Men det som är fel är inte pinan, det är inte lidandet, det är inte frihetsberövandet. De är bara en följd av vad som är fel. Ibland -- ofta -- gör de det mycket värre. Men det är inte de som är det fundamentalt felaktiga.

Det som är fundamentalt fel är systemet som tillåter oss att se djuren som våra resurser, att de är till för oss -- att ätas, eller att manipuleras kirurgiskt, eller att exploateras för sport eller pengar. När vi accepterar detta sätt att se på djuren -- som våra resurser -- så är resten lika förutsägbart som beklagligt. Varför oroa sig över deras ensamhet, deras smärta, deras död? Eftersom djuren existerar för vår skull, för att gagna oss på ett eller annat sätt, så spelar det ingen roll vad som skadar dem -- eller så spelar det någon roll endast om det besvärar oss, om det får oss att känna oss en smula obehagliga till mods när vi äter vår kalvschnitzel till exempel. Så, ja, låt oss få ut våra djur ur båsen, ge dem litet mer plats, litet hö, litet sällskap. Men låt oss behålla vår kalvschnitzel.

Men litet hö, litet mer plats och litet sällskap skulle inte eliminera -- skulle inte ens rubba -- det i grunden felaktiga med vårt synsätt och vårt sätt att behandla dessa djur som våra resurser. En kalv som dödas för att ätas upp efter att ha levt trångt i fängsligt förvar ses och behandlas på detta sätt; men det gör även den som har fötts upp (som de säger) "mer humant". Att gottgöra det felaktiga i vår behandling av djuren kräver mer än att göra uppfödningen "mer human"; det kräver ett totalt avskaffande av djurhållning i jordbruk.